Вино из одуванчиков
"Youngman,you’regoingtogetalicking,"declaredMother.Sheputawayherfearinstantly.Tomknewshewouldnevertellanyoneofit,ever.Itwouldbeinherheart,though,foralltime,asitwasinhisheartforalltime.
Theywalkedhometobedinthelatesummernight.HewasgladDouglaswasalive.Veryglad.Foramomenttherehehadthought—
Faroffinthedimmoonlitcountry,overaviaductanddownavalley,atrainrushedalongwhistlinglikealostmetalthing,namelessandrunning.Tomwenttobedshivering,besidehisbrother,listeningtothattrainwhistle,andthinkingofacousinwholivedwayoutinthecountrywherethattrainrannow;acousinwhodiedofpneumonialateatnightyearsandyearsago—
HesmelledthesweatofDougbesidehim.Itwasmagic.Tomstoppedtrembling.
"OnlytwothingsIknowforsure,Doug,"hewhispered.
"What?"
"Nighttime’sawfuldark—isone."
"What’stheother?"
"Theravineatnightdon’tbelonginMr.Auffmann’sHappinessMachine,ifheeverbuildsit."
Douglasconsideredthisawhile."Youcansaythatagain."
Theystoppedtalking.Listening,suddenlytheyheardfootstepscomingdownthestreet,underthetrees,outsidethehousenow,onthesidewalk.FromherbedMothercalledquietly,"That’syourfather."Itwas.
- Нет глав
