Вино из одуванчиков
Butthenifyouborrowedtheearofadogandtunedithighandstretchedittautyoucouldhear,milesandmilesacrossthetownasinginglikearabbiinthelostlands,aMosleminatower.Always,Mr.Jonas’svoicewentclearbeforehimsopeoplehadahalfanhour,anhour,toprepareforhisarrival.Andbythetimehiswagonappeared,thecurbswerelinedbychildren,asforaparade.
Soherecamethewagonandonitshighboardseatunderapersimmon-coloredumbrella,thereinslikeastreamofwaterinhisgentlehands,wasMr.Jonas,singing.
"Junk!Junk!No,sir,notJunk!Junk!Junk!No,ma’am,notJunk!Bricabracs,brickbats!Knittingneedles,knick-knacks!Kickshaws!Curies!Camisoles!Cameos!But...Junk!Junk!No,sir,not...Junk!"
AsanyonecouldtellwhohadheardthesongsMr.Jonasmadeupashepassed,hewasnoordinaryjunkman.Toallappearances,yes,thewayhedressedintattersofmoss-corduroyandthefeltcaponhishead,coveredwitholdpresidentialcampaignbuttonsgoingbackbeforeManilaBay.Buthewasunusualinthisway:notonlydidhetreadthesunlight,butoftenyoucouldseehimandhishorseswimmingalongthemoonlitstreets,circlingandrecirclingbynighttheislands,theblockswhereallthepeoplelivedhehadknownallofhislife.Andinthatwagonhecarriedthingshehadpickeduphereandthereandcarriedforadayoraweekorayearuntilsomeonewantedandneededthem.
- Нет глав