Вино из одуванчиков

           Thevoicesang,"Inmyarms...withallyourcharms..."

           Downthestreetinthedimmoonlightamanwalkedslowlyandcasuallyalong.

           Icanrunknockononeofthesedoors,thoughtLavinia,ifImust.

           "Oh,givemeaJunenight,"sangtheman,andhecarriedalongclubinhishand."Themoonlightandyou.Well,lookwho’shere!Whatatimeofnightforyoutobeout,MissNebbs!"

           "OfficerKennedy!"

           Andthat’swhoitwas,ofcourse.

           "I’dbetterseeyouhome!"

           "Thanks,I’llmakeit."

           "Butyouliveacrosstheravine..."

           Yes,shethought,butIwon’twalkthroughtheravinewithanyman,notevenanofficer.HowdoIknowwhotheLonelyOneis?"No,"shesaid,"I’llhurry."

           "I’llwaitrighthere,"hesaid."Ifyouneedanyhelp,giveayell.Voicescarrygoodhere.I’llcomerunning."

           "Thankyou."

           Shewenton,leavinghimunderalight,hummingtohimself,alone.

           HereIam,shethought.

           Theravine.

           ShestoodontheedgeoftheonehundredandthirteenstepsthatwentdownthesteephillandthenacrossthebridgeseventyyardsandupthehillsleadingtoParkStreet.Andonlyonelanterntoseeby.Threeminutesfromnow,shethought,I’llbeputtingmykeyinmyhousedoor.Nothingcanhappeninjustonehundredeightyseconds.

           Shestarteddownthelongdark-greenstepsintothedeepravine.

           "One,two,three,four,five,six,seven,eight,nine,tensteps,"shecountedinawhisper.

           Shefeltshewasrunning,butshewasnotrunning."

Содержание книги
    Нет глав
Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 180 из 253