Ход королевы

Chapter 13

           Sonofabitchhatedkids.”

           “Mrs.Deardorffwasn’tatthechurch.”

           “Noneofthemwere.”

           Thegravesideservicewasananticlimax.Theyloweredthecoffin,andtheministersaidaprayer.Nobodycried.Theylookedlikepeoplewaitinginlineatateller’swindowatthebank.BethandJoleneweretheonlyyoungonesthere,andnoneoftheothersspoketothem.Theyleftimmediatelyafteritwasover,walkingalonganarrowpathintheoldcemetery,pastfadedgravestonesandpatchesofdandelions.Bethfeltnogriefforthedeadman,nosadnessthathewasgone.Theonlythingshefeltwasguiltthatshehadneversenthimhistendollars—sheshouldhavemailedhimacheckyearsago.

           TheyhadtopassMethuenonthewaybacktoLexington.Justbeforetheturnoff,Bethsaid,“Let’sgoin.There’ssomethingIwanttosee,”andJoleneturnedthecardownthedrivetotheorphanage.

           Jolenestayedinthecar.BethgotoutandpushedherwayintothesidedooroftheAdministrationBuilding.Itwasdarkandcoolinside.StraightinfrontofherwasadoorthatreadHELENDEAR-DORFF—SUPERINTENDENT.Shewalkeddowntheemptyhallwaytothedoorwayattheend.Whenshepusheditopen,therewasalightonbelow.Shewentslowlydownthesteps.

           Thechessboardandpiecesweren’tthere,butthetablehehadplayedonstillsatbythefurnace,andhisunpaintedchairwasstillinposition.Thebarebulboveritwason.Shestoodlookingdownatthetable.ThensheseatedherselfthoughtfullyinMr.Shaibel’schairandlookedupandsawsomethingshehadnotseenbefore.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 300 из 358