Грань будущего
Chapter 6
Itwasagoodnameforapig’sasswhowonmedalsbykillinghisfriends.I’dhavetothankwhoeverthoughtofit.Whatafucked-upworld.
Shastasawmestaringattheinscription."IkeptascloseaneyeonitasIcould,buttheygottoitanyway.Sorry."Ihadthefeelingshe’dsaidsomethingsimilartoRitainthepast.
"Don’tworryaboutit.Theytoldmeyouwerelookingforme?"
"IwantedtogiveyouthekeytotheSkyLounge."
"Key?"
"LikeRitaaskedmeto.Noone’sbeeninsidesinceyouleft.Itwasn’teasykeepingpeopleoutforthreewholedays,butIcanbeveryresourceful."Shastahandedmeakeycard."Justignorethestuffbytheentrance."
"Thanks."
"GladIcouldhelp."
"CanIaskyousomething?"
"What?"
"Doyou-doyouknowwhyRitapaintedherJacketred?Itwashardlyherfavoritecolor.Ithoughtyoumightknow."
"Shesaidshewantedtostandout.I’mnotsurewhyanyonewouldwanttostandoutonabattlefield.Justmakesforaneasiertarget."
"Thanks.Thatmakessense."
"Isupposeyou’llwanthornsonyours?"Imusthavefrownedbecausesheimmediatelyadded,"Sorry!Iwasonlyjoking."
"It’sfine.Ineedtolearntowatchthatscowl.Thanksagainforthekey.I’mgonnagocheckoutthatSkyLounge."
"Beforeyougo-"
"Yeah?"
"It’snoneofmybusiness,butIwaswondering…"
"Whatisit?"Iasked.
"WereyouanoldfriendofRita’s?"
Ipressedmylipstogetherintoawrysmile.
"I’msorry,Ishouldn’thaveasked."
"No,it’sokay.
