Мор - ученик смерти
ENTER.
Thehandleturnedofitsownaccord.Thedoorswunginward.
Deathwasseatedbehindadesk,peeringintentlyintoavastleatherbookalmostbiggerthanthedeskitself.HelookedupasMortcamein,keepingonecalcareousfingermarkinghisplace,andgrinned.Therewasn’tmuchofanalternative.
AH,hesaid,andthenpaused.Thenhescratchedhischin,withanoiselikeafingernailbeingpulledacrossacomb.
WHOAREYOU,BOY?
’Mort,sir,’saidMort.’Yourapprentice.Youremember?’
Deathstaredathimforsometime.Thenthepinpointblueeyesturnedbackatthebook.
OHYES,hesaid,MORT.WELL,BOY,DOYOUSINCERELYWISHTOLEARNTHEUTTERMOSTSECRETSOFTIMEANDSPACE?
’Yes,sir.Ithinkso,sir.’
GOOD.THESTABLESAREAROUNDTHEBACK.THESHOVELHANGSJUSTINSIDETHEDOOR.
Helookeddown.Helookedup.Morthadn’tmoved.
ISITBYANYCHANCEPOSSIBLETHATYOUFAILTOUNDERSTANDME?
’Notfully,sir,’saidMort.
- Нет глав