Мор - ученик смерти
’Yes,no-onediesinDeath’sownkingdom.Andyou’repleasedwiththat?’saidMort.
’I’mmorethantwothousandyearsold,Iam.I’velivedlongerthananyoneintheworld.’
Mortshookhishead.
’Youhaven’t,youknow,’hesaid.’You’vejuststretchedthingsoutmore.No-onereallyliveshere.Thetimeinthisplaceisjustasham.It’snotreal.Nothingchanges.I’dratherdieandseewhathappensnextthanspendeternityhere.’
Albertpinchedhisnosereflectively.’Yes,well,youmight,’heconceded,’butIwasawizard,youknow.Iwasprettygoodatit.Theyputupastatuetome,youknow.Butyoudon’tlivealonglifeasawizardwithoutmakingafewenemies,see,oneswho’ll...waitontheOtherSide.’
Hesniffed.Theyain’tallgottwolegs,either.Someofthemain’tgotlegsatall.Orfaces.Deathdon’tfrightenme.It’swhatcomesafter.’
’Helpme,then.’
’Whatgoodwillthatdome?’
’OnedayyoumightneedsomefriendsontheOtherSide,’saidMort.Hethoughtforafewsecondsandadded,’IfIwereyou,itwouldn’tdoanyharmtogivemysoulabitofalast-minutepolish.Someofthosewaitingforyoumightnotlikethetasteofthat.’
Albertshudderedandshuthiseyes.
’Youdon’tknowaboutthatwhatyoutalkabout,’headded,withmorefeelingthangrammar,’elseyouwouldn’tsaythat.Whatdoyouwantfromme?’
Morttoldhim.
Albertcackled.
’Justthat?JustchangeReality?Youcan’t.Thereisn’tanymagicstrongenoughanymore.
- Нет глав
