Мор - ученик смерти
Thatwaswizardtalk,wasn’tit?’saidMort.
’Youshutupaboutwizardtalk.Idon’tknowanythingaboutwizardtalk.Youapplyyourbraintothishere.’
Mortlookeddownagainatthetraceryoflines.Itwasasifaspiderhadspunawebonthepage,stoppingateveryjunctiontomakenotes.Mortstareduntilhiseyeshurt,waitingforsomesparkofinspiration.Nonevolunteered.
’Anyluck?’
’It’sallKlatchiantome,’saidMort.’Idon’tevenknowwhetheritshouldbereadupsidedownorsideways.’
’Spirallingfromthecentreoutwards,’sniffedYsabellfromherseatinthecorner.
Theirheadscollidedastheybothpeeredatthecentreofthepage.Theystaredather.Sheshrugged.
’Fathertaughtmehowtoreadthenodechart,’shesaid,’whenIusedtodomysewinginhere.Heusedtoreadbitsout.’
’Youcanhelp?’saidMort.
’No,’saidYsabell.Sheblewhernose.
’Whatdoyoumean,no?’growledAlbert.Thisistooimportantforanyflighty—’
’Imean,’saidYsabell,inrazortones,’thatIcandothemandyoucanhelp.’
TheAnkh-MorporkGuildofMerchantshastakentohiringlargegangsofmenwithearslikefistsandfistslikelargebagsofwalnutswhosejobitistore-educatethosemisguidedpeoplewhopubliclyfailtorecognisethemanyattractivepointsoftheirfinecity.ForexamplethephilosopherCatroasterwasfoundfloatingfacedownwardintheriverwithinhoursofutteringthefamousline,’WhenamanistiredofAnkh-Morpork,heistiredofankle-deepslurry.
- Нет глав
