Белая птичка

William Paterson

           “Iwantedtoknowyou,”herepliedslowly,“Iwantedtobelikeyou.”

           “Andnowyouknowme,”Isaid,“doyouwanttobelikemestill?Iamacuriouspersontoattachoneselfto,Paterson;don’tyouseethatevenDavidoftensmilesatmewhenhethinksheisunobserved.Iworkveryhardtoretainthatlittleboy’slove;butIshalllosehimsoon;evennowIamnotwhatIwastohim;inayearortwoatlongest,Paterson,Davidwillgrowoutofme.”

           Thepoorfellowshotouthishandtome,but“No,”saidI,“youhavefoundmeout.Everybodyfindsmeoutexceptmydog,andthatiswhythelossofhimmakessuchadifferencetome.Shallwego,Paterson?”

           Hewouldnotcomewithme,andIlefthimontheseat;whenIwasfarawayIlookedback,andhewasstillsittingthereforlornly.

           ForlongIcouldnotclosemyearsthatnight:Ilaylistening,Iknewnotwhatfor.Ascarewasonmethatmademedislikethedark,andIswitchedonthelightandsleptatlast.Iwasrousedbyagreatto-dointheearlymorning,servantsknockingexcitedly,andmydooropened,andthedearPorthosIhadmournedsolongtorein.Theyhadheardhisbark,butwhencehecamenooneknew.

           Hewasinexcellentcondition,andafterhehadleapeduponmefromallpointsIflunghimonthefloorbyatrickIknow,andlaydownbesidehim,whileheputhisprotectingarmroundmeandlookedatmewiththeoldadoringeyes.

           ButweneversawPatersonagain.Youmaythinkasyouchoose.

           

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 198 из 241