Стража! Стража!
No-onewaspayinghimmuchattentionatthemoment.
Hestopped.
Itwasn’tarock,becauseAnkh-Morporkwasonloam.Itwasjustsomehugeremnantofmortaredmasonry,probablythousandsofyearsold,fromsomewhereinthecityfoundations.Ankh-Morporkwassooldnowthatwhatitwasbuilton,byandlarge,wasAnkh-Morpork.
Ithadbeendraggedintothecentreoftheplaza,andLadySybilRamkinhadbeenchainedtoit.Sheappearedtobewearinganightieandhugerubberboots.Bythelookofhershehadbeeninafight,andVimesfeltamomentarypangofsympathyforwhoeverelsehadbeeninvolved.Shegavehimalookofpurefury.
"You!"
"You!"
Hewavedthecleavervaguely.
"Butwhyyou-?"hebegan.
"CaptainVimes,"shesaidsharply,"youwillobligemebynotwavingthatthingaboutandyouwillstartputtingittoitsproperuse!"
Vimeswasn’tlistening.
"Thirtydollarsamonth!"hemuttered."That’swhattheydiedfor!Thirtydollars!AndIdockedsomefromNobby.Ihadto,didn’tI?Imean,thatmancouldmakeamelongorusty!"
"CaptainVimes!"
Hefocusedonthecleaver.
"Oh,"hesaid."Yes.Right!"
Itwasagoodsteelcleaver,andthechainswereelderlyandratherrustyiron.Hehackedaway,raisingsparksfromthemasonry.
Thecrowdwatchedinsilence,butseveralpalaceguardshurriedtowardshim.
"Whatthehelldoyouthinkyou’redoing?"saidoneofthem,whodidn’thavemuchimagination.
"Whatthehelldoyouthinkyou’redoing?"Vimesgrowled,lookingup.
Theystaredathim.
- Нет глав