Стража! Стража!
And,becausemagiccanonlylooselybebound,theLibrarybooksthemselvesweremorethanmerepulpedwoodandpaper.
Rawmagiccrackledfromtheirspines,earthingitselfharmlesslyinthecopperrailsnailedtoeveryshelfforthatverypurpose. Fainttraceriesofbluefirecrawledacrossthebookcasesandtherewasasound,apaperywhispering,suchasmightcomefromacolonyofroostingstarlings.Inthesilenceofthenightthebookstalkedtooneanother.
Therewasalsothesoundofsomeonesnoring.
Thelightfromtheshelvesdidn’tsomuchilluminateashighlightthedarkness,butbyitsvioletflickerawatchermightjusthaveidentifiedanancientandbattereddeskrightunderthecentraldome.
Thesnoringwascomingfromunderneathit,whereapieceoftatteredblanketbarelycoveredwhatlookedlikeaheapofsandbagsbutwasinfactanadultmaleorangutan.
ItwastheLibrarian.
Notmanypeoplethesedaysremarkeduponthefactthathewasanape.Thechangehadbeenbroughtaboutbyamagicalaccident,alwaysapossibilitywheresomanypowerfulbooksarekepttogether,andhewasconsideredtohavegotofflightly. Afterall,hewasstillbasicallythesameshape.Andhehadbeenallowedtokeephisjob,whichhewasrathergoodat,although’allowed’isnotreallytherightword. ItwasthewayhecouldrollhisupperlipbacktorevealmoreincrediblyyellowteeththananyothermouththeUniversityCouncilhadeverseenbeforethatsomehowmadesurethematterwasneverreallyraised.
- Нет глав
