Нейромант
Chapter 4
Everything’sfine.’Hesmiledagain.
`Payhim,’Casesaid.
Armitageglaredathim.`Wedon’thavethegoods.’
`Yourwomanhasit,’Yonderboysaid.
`Payhim.’
ArmitagecrossedstifflytothetableandtookthreefatbundlesofNewYenfromthepocketsofhistrenchcoat.`Youwanttocountit?’heaskedYonderboy.
`No,’thePantherModernsaid.`You’llpay.You’reaMr.Who.Youpaytostayone.NotaMr.Name.’
`Ihopethatisn’tathreat,’Armitagesaid.
`That’sbusiness,’saidYonderboy,stuffingthemoneyintothesinglepocketonthefrontofhissuit.
Thephonerang.Caseanswered.
`Molly,’hetoldArmitage,handinghimthephone.
TheSprawl’sgeodesicswerelighteningintopredawngrayasCaseleftthebuilding.Hislimbsfeltcoldanddisconnected.Hecouldn’tsleep.Hewassickoftheloft.Lupushadgone,thenArmitage,andMollywasinsurgerysomewhere.Vibrationbeneathhisfeetasatrainhissedpast.Sirensdoppleredinthedistance.
Hetookcornersatrandom,hiscollarup,hunchedinanewleatherjacket,flickingthefirstofachainofYeheyuansintothegutterandlightinganother.HetriedtoimagineArmitage’stoxinsacsdissolvinginhisbloodstream,microscopicmembraneswearingthinnerashewalked,itdidn’tseemreal
