Нейромант
Chapter 4
Astheelevatordoorhissedopen,awomanhurtledbackwardoutofthecrowd,intotheelevator,andstrucktherearwallwithherhead.Mollyignoredher,bendingovertopeelthedermfromtheguard’sneck.Thenshekickedthewhitepantsandthepinkraincoatoutthedoor,tossingthedarkglassesafterthem,anddrewthehoodofhersuitdownacrossherforehead.Theconstruct,inthesuit’skangaroopocket,dugintohersternumwhenshemoved.Shesteppedout.
Casehadseenpanicbefore,butneverinanenclosedarea.
TheSense/Netemployees,spillingoutoftheelevators,hadsurgedforthestreetdoors,onlytomeetthefoambarricadesoftheTacticalsandthesandbag-gunsoftheBAMARapids.Thetwoagencies,convincedthattheywerecontainingahordeofpotentialkillers,werecooperatingwithanuncharacteristicdegreeofefficiency.Beyondtheshatteredwreckageofthemainstreetdoors,bodieswerepiledthreedeeponthebarricades.Thehollowthumpingoftheriotgunsprovidedaconstantbackgroundforthesoundthecrowdmadeasitsurgedbackandforthacrossthelobby’smarblefloor.Casehadneverheardanythinglikethatsound.
Neither,apparently,hadMolly.`Jesus,’shesaid,andhesitated.Itwasasortofkeening,risingintoabubblingwailofrawandtotalfear.Thelobbyfloorwascoveredwithbodies,clothing,blood,andlongtrampledscrollsofyellowprintout.
`C’mon,sister.We’reforout.
