Нейромант

Chapter 2

           `Julie,she’sgone.Youwannaletmein?Please,Julie?’

           Theboltsworked.`Slowly,Case,’saidthevoice.

           `Turnontheworks,Julie,allthestuffinthedesk,’Casesaid,takinghisplaceintheswivelchair.

           `It’sonallthetime,’Deanesaidmildly,takingagunfrombehindtheexposedworksofhisoldmechanicaltypewriterandaimingitcarefullyatCase.Itwasabellygun,amagnumrevolverwiththebarrelsawndowntoanub.Thefrontofthetriggerguardhadbeencutawayandthegripswrappedwithwhatlookedlikeoldmaskingtape.CasethoughtitlookedverystrangeinDean’smanicuredpinkhands.`Justtakingcare,youunderstand.Nothingpersonal.Nowtellmewhatyouwant.

           `Ineedahistorylesson,Julie.Andago-toonsomebody.

           `What’smoving,oldson?’Deane’sshirtwascandy-stripedcotton,thecollarwhiteandrigid,likeporcelain.

           `Me,Julie.I’mleaving.Gone.Butdomethefavor,okay?’

           `Go-toonwhom,oldson?’

           `GaijinnameofArmitage,suiteintheHilton.

           Deaneputthepistoldown.`Sitstill,Case.Hetappedsomethingoutonalapterminal.`Itseemsasthoughyouknowasmuchasmynetdoes,Case.ThisgentlemanseemstohaveatemporaryarrangementwiththeYakuza,andthesonsoftheneonchrysanthemumhavewaysofscreeningtheiralliesfromthelikesofme.Iwouldn’thaveitanyotherway.Now,history.Yousaidhistory.Hepickedupthegunagain,butdidn’tpointitdirectlyatCase.`Whatsortofhistory?’

           `Thewar.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 41 из 335