Нейромант
Chapter 21
Ittastedvaguelylikebeef.Whenitwasgone,hetossedthecanintothefireplaceandwentout.
Lateafternoon,bythefeelofthesun,itsangle.Hekickedoffhisdampnylonshoesandwasstartledbythewarmthofthesand.Indaylight,thebeachwassilver-gray.Theskywascloudless,blue.Heroundedthecornerofthebunkerandwalkedtowardthesurf,droppinghisjacketonthesand.`Dunnowhosememoriesyou’reusingforthisone,’hesaidwhenhereachedthewater.Hepeeledoffhisjeansandkickedthemintotheshallowsurf,followingthemwitht-shirtandunderwear.
`Whatyoudoin’,Case?’
Heturnedandfoundhertenmetersdownthebeach,thewhitefoamslidingpastherankles.
`Ipissedmyselflastnight,’hesaid.
`Well,youdon’twannawearthose.Saltwater.Giveyousores.I’llshowyouthispoolbackintherocks.’Shegesturedvaguelybehindher.`It’sfresh.’ThefadedFrenchfatigueshadbeenhackedawayabovetheknee;theskinbelowwassmoothandbrown.Abreezecaughtatherhair.
`Listen,’hesaid,scoopinghisclothesupandwalkingtowardher,`Igotaquestionforyou.Iwon’taskyouwhatyou’redoinghere.ButwhatexactlydoyouthinkI’mdoinghere?’Hestopped,awetblackjeans-legslappingagainsthisbarethigh.
`Youcamelastnight,’shesaid.Shesmiledathim.
