Нейромант
Chapter 21
’
Shestirredinhersleep,calledsomethingout,drawingascrapofblanketacrosshershoulderandcheek.
`Youaren’tanything,’hesaidtothesleepinggirl.`You’redeadandyoumeantfuck-alltomeanyway.Hearthat,buddy?Iknowwhatyou’redoing.I’mflatlined.Thishasalltakenabouttwentyseconds,right?I’moutonmyassinthatlibraryandmybrain’sdead.Andprettysoonit’llbedead,ifyougotanysense.Youdon’twantWintermutetopullhisscamoff,isall,soyoucanjusthangmeuphere.Dixie’llrunKuang,buthisassisdeadandyoucansecondguesshismoves,sure.ThisLindashit,yeah,that’sallbeenyou,hasn’tit?WintermutetriedtouseherwhenhesuckedmeintotheChibaconstruct,buthecouldn’t.Saiditwastootricky.ThatwasyoumovedthestarsaroundinFreeside,wasn’tit?ThatwasyouputherfaceonthedeadpuppetinAshpool’sroom.Mollyneversawthat.Youjusteditedhersimstimsignal.’Causeyouthinkyoucanhurtme.’CauseyouthinkIgaveashit.Well,fuckyou,whateveryou’recalled.Youwon.Youwin.Butnoneofitmeansanythingtomenow,right?ThinkIcare?Sowhy’dyoudoittomethisway?’Hewasshakingagain,hisvoiceshrill.
`Honey,’shesaid,twistingupfromtheragsofblankets,`youcomehereandsleep.I’llsitup,youwant.Yougottasleep,okay?’Hersoftaccentwasexaggeratedwithsleep.`Youjustsleep,okay?’
Whenhewoke,shewasgone.
