Нейромант
Chapter 17
`Case,IneedthedamagereportsonOmahaThunder.’
`Say.I...Colonel?’
`Hanginthere,boy.Rememberyourtraining.’
Butwherehaveyoubeen,man?hesilentlyaskedtheanguishedeyes.WintermutehadbuiltsomethingcalledArmitageintoacatatonicfortressnamedCorto.HadconvincedCortothatArmitagewastherealthing,andArmitagehadwalked,talked,schemed,bartereddataforcapital,frontedforWintermuteinthatroomintheChibaHilton...AndnowArmitagewasgone,blownawaybythewindsofCorto’smadness.ButwherehadCortobeen,thoseyears?
Falling,burnedandblinded,outofaSiberiansky.
`Case,thiswillbedifficultforyoutoaccept,Iknowthat.You’reanofficer.Thetraining.Iunderstand.But,Case,asGodismywitness,wehavebeenbetrayed.’
Tearsstartedfromtheblueeyes.
`Colonel,ah,who?Who’sbetrayedus?’
`GeneralGirling,Case.Youmayknowhimbyacodename.YoudoknowthemanofwhomIspeak.’
`Yeah,’Casesaid,asthetearscontinuedtoflow,`IguessIdo.Sir,’headded,onimpulse.`But,sir,Colonel,whatexactlyshouldwedo?Now,Imean.’
`Ourdutyatthispoint,Case,liesinflight.Escape.Evasion.WecanmaketheFinnishborder,nightfalltomorrow.Treetopflyingonmanual.Seatofthepants,boy.Butthatwillonlybethebeginning.
