Нейромант
Chapter 17
Itsbodywasnolargerthanabaseball.`Okay,’shesaid,`Ihearyou.’Shestoodup,favoringherleftleg,andwatchedthelittledronereverse.Itpickeditsmethodicalwaybackacrossitsgirderandintodarkness.Sheturnedandlookedbackattheservicearea.Themanintheorangejumpsuitwassealingthefrontofawhitevacuumrig.Shewatchedhimringandsealthehelmet,pickuphisconsole,andstepbackthroughthegapintheconstructionboat’shull.Therewasarisingwhineofmotorsandthethingslidsmoothlyoutofsightonatenmetercircleofflooringthatsankawayintoaharshglareofarclamps.Thereddronewaitedpatientlyattheedgeoftheholeleftbytheelevatorpanel.
ThenshewasoffaftertheBraun,threadingherwaybetweenaforestofweldedsteelstruts.TheBraunwinkeditsLEDsteadily,beckoningheron.
`Howyoudoin’,Case?YoubackinGarveywithMaelcum?Sure.Andjackedintothis.Ilikeit,youknow?LikeI’vealwaystalkedtomyself,inmyhead,whenI’vebeenintightspots.PretendIgotsomefriend,somebodyIcantrust,andI’lltell’emwhatIreallythink,whatIfeellike,andthenI’llpretendthey’retellingmewhattheythinkaboutthat,andI’lljustgoalongthatway.Havingyouiniskindalikethat.ThatscenewithAshpool...’Shegnawedatherlowerlip,swingingaroundastrut,keepingthedroneinsight.
