Если я останусь
4:47 P.M.
Aftershereadsmychartandtalkstothenurses,shegoesbackdownstairstomyfamily,whohavestoppedtalkinginhushedtonesandarenowallengagedinsolitaryactivities.Granisknitting.Grampsispretendingtonap.AuntDianeplayingsudoku.MycousinsaretakingturnsonaGameBoy,thesoundturnedtomute.
Kimhasleft.Whenshecamebacktothewaitingroomaftervisitingthechapel,shefoundMrs.Scheinatotalwreck.Sheseemedsoembarrassedandshehustledhermotherout.Actually,IthinkhavingMrs.Scheinthereprobablyhelped.Comfortinghergaveeveryoneelsesomethingtodo,awaytofeeluseful.Nowthey’rebacktofeelinguseless,backtotheendlesswait.
Whenthesocialworkerwalksintothewaitingroom,everyonestandsup,likethey’regreetingroyalty.Shegivesahalfsmile,whichI’veseenherdoseveraltimesalreadytoday.Ithinkit’shersignalthateverythingisokay,orstatusquo,andshe’sjustheretodeliveranupdate,nottodropabomb.
"Miaisstillunconscious,buthervitalsignsareimproving,"shetellstheassembledrelatives,whohaveabandonedtheirdistractionshaphazardlyonthechairs."She’sinwiththerespiratorytherapistsrightnow.They’rerunningteststoseehowherlungsarefunctioningandwhethershecanbeweanedofftheventilator."
"That’sgoodnews,then?"AuntDianeasks."Imeanifshecanbreatheonherown,thenshe’llwakeupsoon?"
Thesocialworkergivesapracticedsympatheticnod."It’sagoodstepifshecanbreatheonherown.
