Игра престолов

Catelyn

           Thehowlingwasgone,sherealizedasshelistenedtothecacophony.Thedirewolveshadfallensilent.

           Catelynsaidasilentprayerofthankstothesevenfacesofgodasshewenttothewindow.Acrossthebailey,longtonguesofflameshotfromthewindowsofthelibrary.ShewatchedthesmokeriseintotheskyandthoughtsadlyofallthebookstheStarkshadgatheredoverthecenturies.Thensheclosedtheshutters.

           Whensheturnedawayfromthewindow,themanwasintheroomwithher.

           "Youweren’ts’posedtobehere,"hemutteredsourly."Noonewass’posedtobehere."

           Hewasasmall,dirtymaninfilthybrownclothing,andhestankofhorses.Catelynknewallthemenwhoworkedintheirstables,andhewasnoneofthem.Hewasgaunt,withlimpblondhairandpaleeyesdeep-sunkinabonyface,andtherewasadaggerinhishand.

           Catelynlookedattheknife,thenatBran."No,"shesaid.Thewordstuckinherthroat,themerestwhisper.

           Hemusthaveheardher."It’samercy,"hesaid."He’sdeadalready."

           "No,"Catelynsaid,loudernowasshefoundhervoiceagain."No,youcan’t."Shespunbacktowardthewindowtoscreamforhelp,butthemanmovedfasterthanshewouldhavebelieved.Onehandclampeddownoverhermouthandyankedbackherhead,theotherbroughtthedaggeruptoherwindpipe.Thestenchofhimwasoverwhelming.

           Shereachedupwithbothhandsandgrabbedthebladewithallherstrength,pullingitawayfromherthroat.Sheheardhimcursingintoherear.Herfingerswereslipperywithblood,butshewouldnotletgoofthedagger.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 168 из 1073