И проиграли бой
Chapter 5
I’dgetbehindabushan’whenyouwentby,I’dblowyourGoddamnheadoff.It’dsavelotsoftrouble.ButIdon’townnothingbutalighttruckandsomecampstuff."
"Goodnight,Mr.Dakin.Beseein’you,"saidMac.
JimandMacwentout.TheyheardLondontalkingtoDakin."TheseguysareO.K.Theymaybereds,butthey’regoodguys."Londoncameoutandclosedthedoor.Adoordownthebuildingabitopenedandletoutasquareoflight.Mrs.Dakinandthetwokidswalkedtowardthem."G’night,boys,"shesaid."Iwaswatchin’toseewhenyoucomeout."
TheFordrattledandchuckledhomeward,andpusheditsnoseupagainstthebunkhouse.MacandJimpartedfromLondonandwenttotheirdarklittleroom.Jimlayonthefloorwrappedinapieceofcarpetandacomforter.Macleanedagainstthewall,smokingacigarette.Afterawhilehecrushedoutthespark."Jim,youawake?"
"Sure."
"Thatwasasmartthing,Jim.Shewasbeginningtodragwhenyoubroughtinthatthingaboutthatcotton.Thatwasasmartthing."
"Iwanttohelp,"Jimcried."God,Mac,thisthingissingingalloverme.Idon’twanttosleep.Iwanttogorightonhelping."
"Youbettergotosleep,"Macsaid."We’regoingtodoalotofnightwork."
