И проиграли бой
Chapter 4
TheroaringrhythmofthetrainbeatonJim’ssensesandmadehimdrowsy.Hefoughtoffsleepsothathemightseemoreofthecountry,shookhisheadviolentlytojarhimselfawake;butatlasthestoodup,ranthedoornearlyclosed,andretiredtohisownpileofpapers.Hissleepwasashouting,echoingblackcave,anditextendedintoeternity.
Macshookhimseveraltimesbeforehecouldwakeup."It’snearlytimetogetoff,"Macshouted.
Jimsatup."GoodGod,havewegoneahundredmiles?"
"Prettynear.Noisekindofdrugsyou,don’tit.Ican’teverstayawakeinabox-car.Pullyourselftogether.We’regoingtoslowdowninacoupleofminutes."
Jimheldhisdullheadbetweenhishandsforamoment."Idofeelslugged,"hesaid.
Macthrewopenthedoor.Hecalled,"Jumpthewaywe’regoing,andlandrunning."Heleapedout,andJimfollowedhim.
Jimlookedatthesun,almoststraightoverhead.Infrontofhimhecouldseetheclusteredhousesandtheshadetreesofalittletown.Thefreightpulledonandleftthemstanding.
Macexplained,"Therailroadbrancheshere.ThelinewewantcutsoverthatwaytowardtheTorgasValley.Wewon’tgothroughtownatall.Let’sjumpacrossthefieldsandcatchthelineoverthere."
Jimfollowedhimoverabarbed-wirefenceandacrossastubblefield,andintoadirtroad.Theyskirtedtheedgeofthelittletown,andinhalfamilecameuponanotherrailroadright-of-way.
