И проиграли бой
Chapter 15
Heheardastepinthedoorandlookedaround.Lisastoodthere,andherbabywasinherarms.Jimcouldseepasther,wherethelineofoldcarsstoodagainsttheroad;andontheothersideoftheroadthesunwasonthetree-tops,butintherowstheshadehadcome.Lisalookedin,withabird-likeinterest.Herhairwasdamp,plasteredagainstherhead,andlittle,unevenfinger-waveswerepressedintoit.Theshortblanketthatcoveredhershoulderswasdrapedandheldtoonesidewithakindofcoquetry."Iseenyouwasalone,"shesaid.Shewenttothemattressandsatdownandarrangedherginghamdressneatlyoverherlegs."Iheardguyssaythecops’llthrowbombs,an’killusall,"shesaidlightly.
Jimwaspuzzled."Itdoesn’tseemtoscareyoumuch."
"No.Iain’tneverbeenascaredo’thingslikethat."
"Thecopswouldn’thurtyou,"Jimsaid."Idon’tbelievethey’lldoallthat.It’sabluff.Doyouwantanything?"
"IthoughtI’dcomean’set.Iliketo—justsethere."
Jimsmiled."Youlikeme,don’tyouLisa?’
"Yes."
"Ilikeyou,too,Lisa."
"Youhe’pedmewiththebaby."
Jimasked,"How’soldDan?Didyoutakecareofhim?"
"He’sallright.Justlaystheremumblin’."
"MachelpedyoumorethanIdid."
