Гарри Поттер и тайная комната
The Chamber of Secrets
Robes,jade-green,lilac,midnightblue,hadbeenhastilyfoldedintooneofthem;bookswerejumbleduntidilyintotheother. Thephotographsthathadcoveredthewallswerenowcrammedintoboxesonthedesk.
"Areyougoingsomewhere?"saidHarry.
"Er,well,yes,"saidLockhart,rippingalife-sizeposterofhimselffromthebackofthedoorashespokeandstartingtorollitup. "Urgentcall-unavoidable-gottogo—"
"Whataboutmysister?"saidRonjerkily.
"Well,astothat-mostunfortunate-"saidLockhart,avoidingtheireyesashewrenchedopenadrawerandstartedemptyingthecontentsintoabag. "NooneregretsmorethanI—"
"You’retheDefenseAgainsttheDarkArtsteacher!"saidHarry. "Youcan’tgonow!NotwithalltheDarkstuffgoingonhere!"
"Well-Imustsay-whenItookthejob-"Lockhartmuttered,nowpilingsocksontopofhisrobes. "nothinginthejobdescription-didn’texpect—"
"Youmeanyou’rerunningaway?"saidHarrydisbelievingly. "Afterallthatstuffyoudidinyourbooks—"
"Bookscanbemisleading,"saidLockhartdelicately.
"Youwrotethem!"Harryshouted.
"Mydearboy,"saidLockhart,straighteningupandfrowningatHarry. "Douseyourcommonsense.Mybookswouldn’thavesoldhalfaswellifpeopledidn’tthinkI’ddoneallthosethings. NoonewantstoreadaboutsomeuglyoldArmenianwarlock,evenifhedidsaveavillagefromwerewolves. He’dlookdreadfulonthefrontcover. Nodresssenseatall. AndthewitchwhobanishedtheBandonBansheehadaharelip. Imean,comeon—"
